Brexit

Hela världen sitter just nu på nålar i väntan på Brexit valet. Snart får vi dock reda på hur allt kommer att bli. Ska de stanna eller ska de lämna?

Eller får vi verkligen veta något?  Hur kommer det egentligen bli om de röstar för att lämna?

I själva verket är det årets största antihändelse. Om de röstar för att lämna och politikerna hedrar beslutet. Då följer åratal av förhandlingar om hur det ska gå till. Nya avtal kommer att skrivas och förhandlas fram. I slutändan kommer resultatet troligtvis vara mycket likt att ett medlemskap.

Helikoptersläpp

Det diskutera numera om att öka inflationen genom att regna ned pengar på befolkningen. Det skall vara samma summa till alla för att göra det enkelt och rättvist. Denna massiva insats skall finansieras genom att riksbanken lånar ut pengar och sedan skriver av lånet med vändande papper. D.v.s de ger pengar till staten. Upplägget stöter visserligen på ett juridiskt problem. Riksbanken tillåts inte låna ut direkt till staten. Detta går visserligen att fixa genom att ändra lagen.

Dissekerar vi iden lite noggrannare så är de flesta komponenter i upplägget inte så främmande i Sverige.

Riksbanken lånar till staten

Detta görs redan. Dock så tvingas riksbanken ta omvägen via den öppna marknaden. Jag har själv ingen uppfattning om detta har någon praktisk betydelse.

Skriva ner lånen.

Jag känner inte till någon regel som förhindrar att Riksbanken skriver av sin fodring på staten. Banker skriver ned olika fodringar rutinmässigt av olika anledningar. Det finns inget som är speciellt unikt här. De skulle dock resultera i en stor negativ post/förlust i bokföringen som behöver hanteras på något vis. Möjligtvis kan den helt ignoreras. Jag vill dock understryka att en systematisk avskrivning är mycket riskabelt laborerande med landets valuta.

Släppa pengar.

Alla som fått barnbidrag är bekant med konceptet. Staten sätter in lite pengar varje månad på alla föräldrars konto. Det sker till alla och utan någon regel om inkomst eller andra krav.

Summering

Alltså används redan samtliga komponenter i upplägget redan. Att RB tvingas till omvägen via den öppna marknaden är snarare en teknikalitet.

Om lånen mellan RB och staten betalas tillbaka spelar egentligen ingen roll. All ränta som staten betalar får de tillbaka som vinst eftersom staten äger RB. Lånen har redan O i kostnad. Det enda problemet (ur statens synpunkt) med dagens upplägg är ett stort budgetunderskott och växande statsskuld. Det är inte särskilt prydligt i bokföringen. Speciellt som många stirrar sig blinda på den irrelevanta storleken på statsskulden och i vanlig ordning missar kostnaden.

Ett problem ur statens synvinkel är dock en överenskommelse om att tillåtna statsskulden är knuten till BNP. Skulle RB skriva av sina fodringar öppnar man för att staten ta sälja nya obligationer.

Regn

Så kommer det alltså börja regna pengar? Svaret är ”Givetvis inte”. Staten slickar redan sin egen rygg med hjälp av riksbanken. Skulle det börja regna pengar så hade det redan börjat. Eventuellt ökat utrymme i statens köpkraft utnyttjas redan till max. Staten har ganska många hål att skyffla in den ökade köpkraften i.

Frågan är dock om RB kommer att skriva ner fodringarna. Japan ligger ett par steg före Sverige i sin deflationskamp. De har byggt upp en ofantlig statsskuld som bank of japan har absorberat. Det är inte många som inbillar sig att staten kommer betala tillbaka denna skuld. Antagligen är det Japan som blinkar först och helt enkelt skriver ned skulderna. Men flera länder varav en är Sverige skulle mycket väl kunna vara den som öppnar dörren först. Om fler följer avgörs av vad som händer med det land som börjar.

Tankesmedjor

Tankesmedjor/thinktanks/oberoende experter. Detta år i praktiken privat/företags finansierade lobbyorganisationer. Dessa är en typ av brevlådeföretag som används i syfte att dölja vem som är avsändare. Varje gång en sådan organisation öppnar kakhålet så borde den första raden vara vem som finansierar deras verksamhet.

När något signeras av en sådan organisation så bör alla varningsklockor ringa. Varför skrives inte dessa under av den verkliga bakomliggande organisationen? När det är svårt att spåra brukar det drivas av spekulativa fonder för att skydda eller förbättra avkastningen på en investering. Genom att veta vem som betalar kan man snabbt skaffa sig en uppfattning om det är om det som sägs är fullständigt skitsnack eller inte. De arbetar sedvanligt enligt modellen ”Mer köpkraft till mig och mindre till andra”.

Man kan notera ett tankesmedjor som drivs av saker som fackföreningar  eller andra som är stolta över sitt arbete, alltid är mycket tydliga med vem som ligger bakom. Men när organisationen har ett anonymt namn skapat av en ordsmed där man ger ett positivt klingande namn på något som egentligen är genomruttet.

En grundläggande inställning bör vara att när ursprungs avsändaren inte är tydlig så bör man inte ens lyssna eftersom det i bästa fall är rena dumheterna och i värsta fall mer eller mindre uppenbara försök att skada dina intressen. Så innan du läser scrolla ned till botten och se vem som skrev under. Framgår bara anonyma källan så försök att googla på organisationen. Är det svårt att avgöra källan så kan du eventuellt läsa artikeln med inställningen att man ska absolut INTE följa eventuella råd i artikeln.

Migration

Ämnet migration drar ofta till sig personer som argumenterar utifrån något som liknar religion. Bevis är inte särskilt viktigt och de hittar på och vinklar brödsmulor till att verka vara stora berg. Allt till syftet att bevisa en förutfattad slutsats baserad på magkänsla. En intressant artikel på Dn har skapat en ekonomisk debatt i ämnet.  George Borjas har uppfriskande nog gjord vad som borde vara självklar. Han har pekat ut vinnare och förlorare.

Om summerar hans resultat så ökar BNP nationen tjänar som regel på migration. Migranterna blir stora vinnare. Förlorarna är lågavlönade som redan finns i landet. En bieffekt är att klyftorna ökar eftersom befolkningen växer kraftigt med den fattigaste gruppen. De nya fattiga svenskarna gör dock ett kvantum hopp från sin tidigare nivå.

Detta är ett exempel på när BNP inte är särskilt bra mått på framgång. Att fylla på med mer folk är ett enkelt sätt att öka BNP. En naturkatastrof ökar också BNP men ingen får det bättre för det. BNP/kapita rasar nämligen kraftigt vid invandring.

Anledningen till att vi begränsar invandringen är som bekant att det är för dyrt. Men vad är det egentligen som är bristvaran? Krediter trycks i praktiken ur tomma intet. Sverige skulle kunna producera både bostäder och mat till länder flera ggr fler än vår egen befolkning.

Förlorarna

Förlorarna enligt Borjas är den lågutbildade populationen i mottagarlandet. De flesta främlingsfientliga krafter försöker mobilisera olika grupper av bidragstagare genom att hävda att deras bidrag kommer att gå till invandrare istället. Samtidigt är de ofta högerorienterade och försöker pressa ned skatterna. Skatter och fördelningspolitik är givetvis mer komplicerad än så. Den som får stå för kostnaden är ett fördelningspolitiskt beslut. Man kan placera kostnaden hos vilken demografisk grupp man vill. Det behöver inte vara andra bidragstagare.

Lågutbildade drabbas enligt Borjas indirekt och det kan ha varit svårt för någon utsatt att sätta fingret på det. Stor del av invandringen är lågutbildad. Även om det kommer en del med högre utbildning så har invandrade grupper en mycket annorlunda demografisk fördelning. Detta skapar en hårdare konkurrens inom yrken för lågutbildade. Resultatet är att  lönerna pressas ner och arbetslösheten ökar i denna grupp.

Som höginkomsttagare är det självklart enkelt för mig att vara generös även om skatten ökar litegrann. Den smällen är mindre än den som upplevs av frysta löner och arbetslöshet. Mina kollegor från länder som Pakistan och Indien tjänar 40k+ och pressar inte ned lönerna i branschen nämnvärt.

I Sverige

Denna studie baserar sig dock på arbetsmarknaden i USA. I Sverige  tillåts i stort sett inte låglönejobb alls. Så antingen har man ett relativt välbetalt jobb eller inget alls. Konkurrens trycket sker dock även här. Även om effekten blir något annorlunda.

Även om facket tvingar upp lönerna för de som tjänar lägst så får vi ändå ett deflasivt tryck när lönerna tycks ner. Riksbanken svarar som vanligt med sänkt ränta.

När lönerna sjunker så följer inflationen efter. Det spelar ganska lite roll om jobbet exporteras till ett låglöneland, vi importerar låglönearbetare eller vi ersätter arbetaren med en maskin. Effekten på valutan är densamma.

Kostnad

Sedan är frågan om invandringen är en vinst som vissa hävdar. För att veta detta så behövs en individualiserad lönsamhetsprofil göras på alla invandrare för hela deras liv i Sverige. Numera är det förbjudet att föra statistik på den individnivå. Det gjordes en studie på äldre data som visar på en viss kostnad för asylinvandringen. Det handlar trotts allt om välgörenhet. En sak som är värt att notera är att den grupp som gör störst negativ post använder mycket bidrag och konkurrerar i liten utsträckningen på arbetsmarknaden.

Det finns också många invandrare som ger ett kraftigt positivt utslag. Invandrare från västländer etablerar sig som regel snabbt på arbetsmarknaden. Speciellt välutbildade personer i låg ålder ger ett dubbelt plus. Dels så slipper Sverige de extremt höga kostnaderna vi har i åldrarna 0-20. Även i Sverige har vi ett visst svinn på personer som totalt misslyckas och aldrig blir produktiva. Det finns också ett relativt stort intresse från förmögna personer i öst asiatiska länder. Dessa vill helt enkelt flytta sina familjer från de vanskötta diktaturer de bor för närvarande. För dem kan det vara rena drömmen att deras barn kan vistas i publik miljö utan livvakt.

Det är egentligen extremt korkat att låta dessa två grupper stå i samma kö. Det finns ingen rationell anledning till att personer som inte belastar Sverige skall hindras från att komma.

Ekonomins dränering

Det är nog ingen som har missat att bostadsmarknaden är en vital del i Sveriges och hela världens ekonomi. Alla behöver någonstans att bo och bostäderna ligger som säkerhet för ofantliga summor.

Vad betydligt färre har förstått är att bostadsmarknaden också effektivt förhindrar att det disponibla beloppet i ekonomin växer.Om den disponibla inkomsten plötsligt ökar i en ekonomi (oavsett anledning). Så kommer bostadsmarknaden dränera detta överflöd.

För att förstå hur detta fungerar så behöver man titta närmare på vad som styr en budgivning.

Den som betalar det högsta priset för en bostad får köpa den. Så långt är det ganska enkelt. Då borde det alltså vara personen som har mest pengar som blir vinnare i budgivningen. Fast så är det givetvis inte. Det är som vanligt kostnaden som styr. Värdet är som vanligt bara en kuriosa. Vad man egentligen tävlar om är vem som kan hantera störst kostnad. Även om en person med lägre kreditkostnad har en uppenbar fördel. Har man med sig en rejäl påse med sparat kapital så hjälper detta att sänka kreditkostnaden. Antagligen budar man dock mot någon annan i liknande ekonomisk position.

Detta system gör att populationen som grupp budar mot varandra och tävlar om vem som kan betala mest i ränta. Tittar man på gruppen som helhet spelar det ingen roll vem som vinner budet. Skulderna och räntekostnaderna kommer garanterat att öka. Ökar det disponibla kapitalet jämt i gruppen (som sker vid en sänkt ränta eller skattesänkning) så kommer skulderna och kostnaden öka i direkt proportion. Räntorna samlar ihop hela ökningen så att glädjen över skattesänkningen/löneökningen blir kortlivad.

Detta självreglerade system förhindra mycket effektivt att befolkningen bygger upp ett stort överflöd av fodringar. Givetvis kommer det finnas undantag på individnivå men mätt över populationen så blir effekten gigantisk.

Om detta är bra eller dåligt får var och avgöra själv. Vinnarna och förlorarna är rätt uppenbara. Dock behöver man vara medveten om att en förändring i en så vital komponent är riskabelt och kan få många oförutsedda effekter.

Hyresrätter

Systemet med hyresrätter i Sverige är som bekant inte optimalt. Den reglerade hyresmarknaden skapar ett stort glapp mellan kostnaden folk är villiga att acceptera för att få ett hyreskontrakt och intäkten som tillåts göras på lägenheter.Tanken med detta är att folk inte ska få chockhöjningar av hyran och kan tvingas att flytta.

Ägandet av en bostad delas i praktiken i två delar och dessas rättigheter och intresse ställs mig varandra.

Fastighetsägare.

Det bolag eller person som äger fastigheten vill kunna öka hyran. Dennes rättighet begränsar denna möjlighet kraftigt.

Besittningsrätten

Den boende i en hyresrätt har i princip en egendom genom besittningsrätten. Denna rätt har ett värde och man kan handla lagligt med den på en bytesmarknad. Det finns även som bekant en svart marknad eftersom handel med dessa som är förbjudna.Den svarta marknaden är antagligen rabatterad eftersom den innebär vissa risker men den ger ändå en vägledning om marknadspriset för denna egendom.

Köande

Det finns också en tredje grupp och de är personer som står i kö. Dessa äger ett könummer och en turordning i att bli tilldelad en besittningsrätt.

En förändring i regelverken kommer att förflytta köpkraft/värde och rättigheter mellan dessa parter. Det ska man vara medveten om innan man börjar förändra. Vill man verkligen flytta köpkraft från de boende till fastighetsägaren?

Nybygge

Denna regel gör tyvärr att lönsamheten för att bygga BRF är mycket bättre eftersom en BRF kan man sälja till marknadspris. Så ett företag bygger inga hyresrätter såvida skattemedel på något vis subventionerar verksamheten. Detta görs ofta genom att kommunal mark säls till underpris med klausulen att den som bygger måste bygga en viss del hyresrätter.

Sedan finns det kommunala bolag som bygger och driver hyreshus och struntar i att lönsamheten är sämre. Detta är också en form av indirekt subventionering av hyresrätter.

Vad göra?

De som bor i  en hyresrätt har en egendom och ett avtal om hur deras boendekostnad skall utvecklas. Att genom en regeländring flytta en stor del av deras rättigheter och köpkraft till en fastighetsägare är inte rimligt eller särskilt rättvist.

Att mer eller mindre skänka kommunal mark till privata byggbolag för att de ska bygga hyresrätter tycker jag som skattebetalare inte är en bra metod heller.

Det finns en metod att ta sig ur problemet med de låsta hyrorna och det är genom att ombilda till BRF. Rabatten man som köpare får när man köper en sådan lägenhet är i realitet värdet på besittningsrätten. Denna metod inskränker på rättigheterna för den som står i kö. Eftersom besittningsrätten de köar för försvinner.

Fast om samtliga pengar som fastighetsägaren tjänar på en försäljning investeras i nybygge återförs en del rättigheter till de som står i kö. Även om de bästa lägenheterna försvinner så lösgör detta pengar för att bygga betydligt fler hyresrätter.

Om bolaget som ombildar dessutom är ett kommunalt bolag tycker i alla fall jag att det blir lättare att svälja när dessa får kommunal mark till sitt nästa nybygge.

Initialt sätts ett marknadspris för de första som flyttar in. Denna hyra räknas upp enligt den gamla metoden som åter orsakar ett stort glapp om ca 50-70 år. När glappen är stort så ombildar man igen och bygger återigen nya lägenheter längre ut på billigare mark.

QE

Att riksbanker världen över köper tillgångar och räntepapper i massiv skala har numera blivit vardagsmat. Dörren öppnades av USAs FED i samband med krisen i banksystemet 2007. När Lehman Brothers ställde in betalningarna fattades plötsligt enorma belopp i valutasystemet. Man kunde helt enkelt inte vänta på den normala kreditexpansionen. Denna nya metod för att utöka mängden krediter fick många att sätta i vrångstrupen när det gjordes. Marknaden gjorde ett kraftigt ryck. Men sedan hände inte så mycket mer. FED försökte igen med samma resultat. Slutgiltige införde de mindre men månadsvis löpande köp. Resultatet blev som man hoppades en mjukare mer långsiktig reaktion.

När nu dörren hade öppnats så har flera riksbanker börjat använda denna metod. Japans BJ är dem mest aggressiva fast fler följer efter. En ökning av köpen tex den nätta summan av Sveriges RB på 45 miljarder kr. Eller att någon ny riksbank börjar köpa tas numera emot med en gäspning.

Så frågan många ställer sig är om detta är bra eller dåligt. För att svara på det så behöver man analysera vinnarna och förlorarna på systemet.

Vinnarna

Den som äger en obligation vinner eftersom värdet på obligationen ökar när efterfrågan ökar. Dock så har obligationerna ett pris baserat på förväntningar i stödköp. Så stödköpen behöver vara större än beräknat för att öka priset. Denna vinnare är inte självklar utan en spekulativ position som kan gå åt båda hållen.

Staten som lånar är den stora vinnaren. När RB köper obligationer faller räntekostnaden för staten kraftigt. Eventuella räntekostnader staten betalar till RB kommer dessutom tillbaka som vinst i statens ägande av RB. Kostnaden för obligationer som ägs av RB är därför noll.

Övriga låntagare tjänar indirekt. När räntan på en typ av lån sjunker så flödar långivare över till andra typer av lån och räntan på dessa sjunker också.

Förlorarna.

Långivare är de stora förlorarna. Avkastning på riskfria fodringar sjunker.

De som har stora mängder svenska kronor förlorar när konan försvagas och inflationen stiger. Dock så är detta en spekulativ position. Invasionen skall vara 2%. Är den lägre än det så vinner denna grupp mer än beräknat på valuta politiken. Å andra sidan så har de egentligen inte pengar utan krediter/fodringar så denna grupp förlorar betydligt mer på att avkastningen sjunker.

Demografi

I vinnargruppen hittar vi givetvis staten och i förläggningen alla skattebetalare. Lägre kreditkostnader innebär att staten kan sänka skatter och investera i projekt som vore helt omöjliga med högre räntekostnader. På di.se fasar deras kolumnister ”att det till och med blir lönsamt att bygga en bro mellan Öland och Gotland” och ”Vansinniga idéer som höghastighetståg kan bli verkliga” Staten får plötsligt råd med saker som man tidigare bara kunde drömma om.

Alla med bostadslån och företag som lånar är den indirekta vinnaren.

Bland förlorarna finns företag som har mycket kapital. Ett exempel på sådant är Rikskuponger. Men de riktigt stora förlusterna görs av institutioner som har reglerade begränsningar i hur de får placera sitt kapital. Pensionsfonder och olika typer av statliga och bank buffertar förlorar sin inkomst. Eftersom staten också är vinnare i systemet så landar pensionsfonder som den största förloraren.

Förlorarna är givetvis även de privatpersoner som försöker spara pengar på ett sparkonto.

Om du tycker QE är bra eller dåligt avgörs antagligen på om du personligen tjänar på det. Eller kan du påstå att du anser att något borde förändras som innebär en förlust för dig?

Eftersom staten är den största vinnaren beror de övriga vinnarna också på hur den sänkta kreditkostnaden utnyttjas. Kompenseras den demografiska gruppen pensionärer för de sänkta inkomsterna?

 

Skuldkvotstak

Ett annat förslag i syfte att begränsa belåningen av bostäder är ett Skuldkvotstak. Principen bakom detta skulle vid en första anblick begränsa lånens storlek. En sidoeffekt av detta skulle också vara att man får ett tak för räntekostnaden någon kan dra på sig med en specifik lön.Det låter kanske spontat som en bra ide eftersom det både tvingar ned värdet på skulderna och kostnaden för dem.

Dock så missar man flera punkter.

1. Storleken är egentligen ointressant. Det är kostnaden som är det väsentliga.
2. Kostnaden för bostaden har en till komponent i avgift eller driftkostnad. Det är ganska absurt att man ska kunna låna lika mycket till en bostad med 10k i avgift som en med 100 kr.
3. Räntan styr kostnaden för skulderna. Att kunna låna lika mycket när räntan är 10% eller 1% är inte logiskt.
4. Detta kan resultera i ökad mängd blankolån. Eftersom bostaden i praktiken kan beslagtas även om man får problem med blankolån så blir bostaden indirekt pantsatt ändå.

En regel kommer även bli mycket svårt rent juridiskt. En sådan inskränkning i vad som kan pantsättas och i vilken grad blir mycket komplicerat. Att ställa en löpande inkomst mot ett värde utan att ta hänsyn till komponenterna som styr värdet är dömt till att sluta i katastrof.

Detta krav framförs ofta som ett nästa steg utifall att amorteringskravet inte hjälper. Amorteringskravet introduceras med 2 resp 1 procent. Om inte detta bromsar tillräckligt eller visar sig bromsa för mycket går det att justera nivån. Visserligen verkar justeringen i nuvarande form bli omständlig eftersom det ser ut som det kommer att kräva ett politiskt beslut. Det kommer nog/ bör släppas så FI kommer kunna justera nivån löpande.

Fallande oljepriser

En intressant paradox är de senaste årens fallande priser på olja. Spontant borde lägre priser på olja pressa ner kostnader och öka det disponibla kapitalet. Vilket resulterar i en rejäl skjuts i ekonomin och förbättrade möjligheter för både företag och privatpersoner.

Vad vi istället ser är över lag fallande värde på tillgångar i den globala ekonomin runt om i världen. Följd effekten av detta ger en trögare ekonomi när logiken säger att den borde blomstra.

Valutasystemet

Anledningen till detta hittar vi åter igen i bank och valutasystemet. Tänk på att tillgångar som värderas genom oljeinkomster fungerar som säkerhet i företagsobligations marknaden. Sjunker inkomsten på oljan så sjunker värdet på tillgångar som producerar oljan. Sjunker värdet så krymper mängden krediter som kan skapas genom att pantsätta tillgången. Resultatet blir ett kraftigt deflasivt tryck i valutor som har en stark koppling till olja.

Enligt grundläggande regeln är att en flytande valutas värde regleras efter värdet på tillgångarna som backa den. Ta ett land som Ryssland där stor del av exporten är beroende av energi. Värdet på tillgångarna som producerar olja och gas har legat stabilt  om man räknar i rubel. Valutan har tagit hela smällen och fallit kraftigt. De har dessutom dragit på sig en kraftig inflation. Eftersom värden är ett nollsummespel så har motsvarande deflation exporterats. Värdet på ryska säkerheter har urvattnats och kreditmängden dessa kan skapa lika så.

Avyttring

En annan sak är stater som förlitar sig på oljeintäkter för löpande kostnader men även byggt upp en rejäl buffert med tillgångar. Ryssland och Saudiarabien är bra exempel på detta. Det finns även andra oljestater som Venezuela som bränner varenda slant utan att spara. Samt Norge som stort sett bara staplar tillgångar och bara använder en mycket liten del till sina kostnader.

Det är dock främst länder i kategorin Ryssland och Saudiarabien som skapar vad vissa upplever som problem. Dessa nationer försöker täcka statens minskade inkomster genom att ta av den sparade bufferten. Detta pressar ner värdet på tillgångar i hela välden. Lägre värde, mindre pantsättning, minskad kreditexpansion  vilket slutar i fallande börser och deflation.

Amorteringskrav

Det kan verka självklart att lån skall amorteras och betalas tillbaka.Så varför ska man ens behöva ha en regel för något så självklart?

Denna förutfattade mening hör ihop med att folk fortfarande tror att det verkligen rör sig om lån. På samma sätt som statsskulden så kommer lån på bostadsmarknaden öka varje år. Det är en vital del av hur vår valuta fungerar och expanderar.

Som vi redan avhandlat så behöver valutan växa konstant. Är tempot på expansionen för högt så får vi kraftig inflation och är den för långsam så blir det deflation. Tempot på expansionen styrs via kostnaden som regleras med styrräntan.En sidoeffekt av räntan är att köpkraft rör sig från låntagare till långivare. Alltså från fattiga till rika. Detta system i kombination med statliga bankgarantin har borgat för ett garanterad avkastning utan risk. Eftersom eventuell förlust betalas av skattepengar. Staten tar hela risken dock så tar de sin bit av kakan genom skatt på kapitalinkomst. Höjer man räntan så ökar kostnaden för låntagare och flödet från fattig till rik ökar.

Amorteringskravets funktion är precis som styrräntan att reglera kreditexpansionen. Att använda denna metod istället för räntan har två väsentliga skillnader.

Det ena är att man kan styra det med högre precision mot en specifik tillgång. Denna effekt liknar var man åstadkommer genom QE där riksbanken köper tex statsobligationer. Då påverkar i huvudsak endast kostnaden för denna tillgång. Medan sänkt styrränta slår över hela ekonomin och lätt blåser upp värdet på fel tillgång.

Det andra är att amorteringskravet orsakar en utgift men inte en kostnad. Vilket innebär att kreditexpansionen regleras utan ett flöde av köpkraft från fattig till rik.

En vital komponent i detta är att i en värld utan ränta där expansionen styrs genom amortering går det rent matematiskt att köra processen baklänges och betala alla lån. Detta kan få implikationer för valutasystemet effekten är svår att förutsäga.

Amorteringskravet kommer på kort sikt ge ett deflations tryck och pressar räntor ner. Men på längre sikt så skulle det kunna minska trycket räntan orsakar på evigt ökande kreditmängd. Amorteringarna kan eventuellt även göra så att totala mängden krediter i systemet minskar. Som sagt det är svårt att förutse de långsiktiga effekterna.