Helikoptersläpp

Det diskutera numera om att öka inflationen genom att regna ned pengar på befolkningen. Det skall vara samma summa till alla för att göra det enkelt och rättvist. Denna massiva insats skall finansieras genom att riksbanken lånar ut pengar och sedan skriver av lånet med vändande papper. D.v.s de ger pengar till staten. Upplägget stöter visserligen på ett juridiskt problem. Riksbanken tillåts inte låna ut direkt till staten. Detta går visserligen att fixa genom att ändra lagen.

Dissekerar vi iden lite noggrannare så är de flesta komponenter i upplägget inte så främmande i Sverige.

Riksbanken lånar till staten

Detta görs redan. Dock så tvingas riksbanken ta omvägen via den öppna marknaden. Jag har själv ingen uppfattning om detta har någon praktisk betydelse.

Skriva ner lånen.

Jag känner inte till någon regel som förhindrar att Riksbanken skriver av sin fodring på staten. Banker skriver ned olika fodringar rutinmässigt av olika anledningar. Det finns inget som är speciellt unikt här. De skulle dock resultera i en stor negativ post/förlust i bokföringen som behöver hanteras på något vis. Möjligtvis kan den helt ignoreras. Jag vill dock understryka att en systematisk avskrivning är mycket riskabelt laborerande med landets valuta.

Släppa pengar.

Alla som fått barnbidrag är bekant med konceptet. Staten sätter in lite pengar varje månad på alla föräldrars konto. Det sker till alla och utan någon regel om inkomst eller andra krav.

Summering

Alltså används redan samtliga komponenter i upplägget redan. Att RB tvingas till omvägen via den öppna marknaden är snarare en teknikalitet.

Om lånen mellan RB och staten betalas tillbaka spelar egentligen ingen roll. All ränta som staten betalar får de tillbaka som vinst eftersom staten äger RB. Lånen har redan O i kostnad. Det enda problemet (ur statens synpunkt) med dagens upplägg är ett stort budgetunderskott och växande statsskuld. Det är inte särskilt prydligt i bokföringen. Speciellt som många stirrar sig blinda på den irrelevanta storleken på statsskulden och i vanlig ordning missar kostnaden.

Ett problem ur statens synvinkel är dock en överenskommelse om att tillåtna statsskulden är knuten till BNP. Skulle RB skriva av sina fodringar öppnar man för att staten ta sälja nya obligationer.

Regn

Så kommer det alltså börja regna pengar? Svaret är ”Givetvis inte”. Staten slickar redan sin egen rygg med hjälp av riksbanken. Skulle det börja regna pengar så hade det redan börjat. Eventuellt ökat utrymme i statens köpkraft utnyttjas redan till max. Staten har ganska många hål att skyffla in den ökade köpkraften i.

Frågan är dock om RB kommer att skriva ner fodringarna. Japan ligger ett par steg före Sverige i sin deflationskamp. De har byggt upp en ofantlig statsskuld som bank of japan har absorberat. Det är inte många som inbillar sig att staten kommer betala tillbaka denna skuld. Antagligen är det Japan som blinkar först och helt enkelt skriver ned skulderna. Men flera länder varav en är Sverige skulle mycket väl kunna vara den som öppnar dörren först. Om fler följer avgörs av vad som händer med det land som börjar.

QE

Att riksbanker världen över köper tillgångar och räntepapper i massiv skala har numera blivit vardagsmat. Dörren öppnades av USAs FED i samband med krisen i banksystemet 2007. När Lehman Brothers ställde in betalningarna fattades plötsligt enorma belopp i valutasystemet. Man kunde helt enkelt inte vänta på den normala kreditexpansionen. Denna nya metod för att utöka mängden krediter fick många att sätta i vrångstrupen när det gjordes. Marknaden gjorde ett kraftigt ryck. Men sedan hände inte så mycket mer. FED försökte igen med samma resultat. Slutgiltige införde de mindre men månadsvis löpande köp. Resultatet blev som man hoppades en mjukare mer långsiktig reaktion.

När nu dörren hade öppnats så har flera riksbanker börjat använda denna metod. Japans BJ är dem mest aggressiva fast fler följer efter. En ökning av köpen tex den nätta summan av Sveriges RB på 45 miljarder kr. Eller att någon ny riksbank börjar köpa tas numera emot med en gäspning.

Så frågan många ställer sig är om detta är bra eller dåligt. För att svara på det så behöver man analysera vinnarna och förlorarna på systemet.

Vinnarna

Den som äger en obligation vinner eftersom värdet på obligationen ökar när efterfrågan ökar. Dock så har obligationerna ett pris baserat på förväntningar i stödköp. Så stödköpen behöver vara större än beräknat för att öka priset. Denna vinnare är inte självklar utan en spekulativ position som kan gå åt båda hållen.

Staten som lånar är den stora vinnaren. När RB köper obligationer faller räntekostnaden för staten kraftigt. Eventuella räntekostnader staten betalar till RB kommer dessutom tillbaka som vinst i statens ägande av RB. Kostnaden för obligationer som ägs av RB är därför noll.

Övriga låntagare tjänar indirekt. När räntan på en typ av lån sjunker så flödar långivare över till andra typer av lån och räntan på dessa sjunker också.

Förlorarna.

Långivare är de stora förlorarna. Avkastning på riskfria fodringar sjunker.

De som har stora mängder svenska kronor förlorar när konan försvagas och inflationen stiger. Dock så är detta en spekulativ position. Invasionen skall vara 2%. Är den lägre än det så vinner denna grupp mer än beräknat på valuta politiken. Å andra sidan så har de egentligen inte pengar utan krediter/fodringar så denna grupp förlorar betydligt mer på att avkastningen sjunker.

Demografi

I vinnargruppen hittar vi givetvis staten och i förläggningen alla skattebetalare. Lägre kreditkostnader innebär att staten kan sänka skatter och investera i projekt som vore helt omöjliga med högre räntekostnader. På di.se fasar deras kolumnister ”att det till och med blir lönsamt att bygga en bro mellan Öland och Gotland” och ”Vansinniga idéer som höghastighetståg kan bli verkliga” Staten får plötsligt råd med saker som man tidigare bara kunde drömma om.

Alla med bostadslån och företag som lånar är den indirekta vinnaren.

Bland förlorarna finns företag som har mycket kapital. Ett exempel på sådant är Rikskuponger. Men de riktigt stora förlusterna görs av institutioner som har reglerade begränsningar i hur de får placera sitt kapital. Pensionsfonder och olika typer av statliga och bank buffertar förlorar sin inkomst. Eftersom staten också är vinnare i systemet så landar pensionsfonder som den största förloraren.

Förlorarna är givetvis även de privatpersoner som försöker spara pengar på ett sparkonto.

Om du tycker QE är bra eller dåligt avgörs antagligen på om du personligen tjänar på det. Eller kan du påstå att du anser att något borde förändras som innebär en förlust för dig?

Eftersom staten är den största vinnaren beror de övriga vinnarna också på hur den sänkta kreditkostnaden utnyttjas. Kompenseras den demografiska gruppen pensionärer för de sänkta inkomsterna?

 

När räntan går upp

En frågeställning är vad som händer när räntan går upp igen. Detta skulle potentiellt kunna kollapsa fastighetsmarknaden. Sätta banker i konkurs. Resultatet blir att folk måste överge sina hem och en lavin av konkurser  drar genom landet. Detta hände i Sverige men vi blev förskonade av det mesta av effekterna i samband krisen 2007. Med både ny och gammal historik så upplevs detta som ett reellt hot. Vi är ju inte speciella på något sätt så det kan ju drabba oss också.

Det är där logiken i resonemanget har fel. Vad vi använder som pengar har förändrats på ett mycket grundläggande sätt sedan krisen i början på 90 talet. Vi släppte värdet på valutan och lät den flyta. Detta är i princip lika radikalt som när USA släppte sin koppling till guld. Det visade sig att ha två fixerade referenspunkter i både värde och kostnad som man försöker försvara var omöjligt.

Redan innan både Sverige och USA släppte sin koppling användes fractional reserve som orsakar en kreditexpansion. Att ha någon form av extern tillgång som reserv ger i detta en hård vägg som förhindrar expansion när man inte har tillräckligt mer reserv. Detta innebär att man förr eller senare kommer att få peek credit.

Skurken i det hela är räntan. Rent matematiskt går det utmärkt att låna ut pengar enligt fractional reserve. Sedan betalas lånet tillbaka och man kan låna ut till någon annan. Problemet börjar med att långivaren vill ha ränta på sina pengar. Det är ju rimligt annars skulle han inte ha något intresse av att låna ut alls. Detta orsakar dock ett matematiskt problem. Räntan skapar en kredit expansion utan backning. Detta innebär att valutan förutom den kontrollerad expansionen växer i takt med räntan på alla lån i hela valutasystemet. Ganska snart är de krediter utan backning större än de som är backade. När folk börjar inse detta så kräver de mer i ränta eftersom riskerna höjs. Stigande räntor accelererar problemet och en krasch är oundviklig när man tvingas inse att lånen saknar backning i guld. Däremot finns det andra tillgångar som fastigheter, bolag, fordon etc. Tyvärr har värdet på dessa kollapsat i samband med kraschen på kreditmarknaden när värdet på valutans backning exploderar uppåt. Dessa säkerheter kan ändå konfiskeras i samband med att alla fodringar/krediter i systemet nollställs. Sedan kan man börja om från början.

Med en flytande valuta kan vad som helt användas som backning av valutan. Inte bara utländsk valutareserv. Resultatet är att kronan backas i huvudsak av statsobligationer, företagsobligationer och fastighetsobligationer. När det blir kredit brist i ett sådant system blir så går värdet på valutans backning upp precis som när man hade guld backning. Men i detta fall är backningen den pantsatta tillgången. Det mest noterbara för vanligt folk är att priserna på fastighetsmarknad stiger.

Som jag skrev tidigare så behöver kreditmängden öka i takt med räntan på fodringar i systemet. Annars blir det härdsmälta. För att öka kreditmängden behöver valutans backning öka. Det kan göras på två sätt. Man skapar nya tillgångar som kan pantsättas eller så ökar man värdet på de tillgångar som redan existerar. Att öka värde på tillgångarna görs enklast genom att sänka kostnaden. Alltså sänka räntan.

Det tydligaste tecknet på att substans + värdeökning i systemet har ett underskott är att inflationen sjunker. Låg inflation kan även ha externa anledningar som att nyskapad valuta hamnar i andra länder och inflationen skapas där istället.

Så hur blir det då med räntan i Sverige? För att svara på det så behöver man titta på fundamenten som styr räntan. Historiska aspekter är irrelevant eftersom vår valuta är helt annorlunda konstruerad. Även paralleller till Sydeuropa är irrelevant eftersom de i praktiken har en valuta som är bunden till övriga Europas ekonomi. På samma sätt som vi tidigare hade en bunden valuta.

Fundamentet som styr räntan är inflationen. Det är välkänt att hela västvärlden kämpar med näbbar och klor för att undvika deflation. Lågkostnadsländer absorberar mycket av inflationen som väst försöker skapa. Dessutom går automatiseringen i en ny fas där allt färre personer krävs för att producera allt mer. Tex finansmarknaden sysselsätter idag miljoner med människor. Mycket av det som görs manuellt på en bank kan utföras av en dator och vi kommer se stora varselvågor och ytterligare deflasivt tryck. Så fundament för stigande räntor saknas fullständigt. Snarare tvärt om och signalerna är ytterligare lättnader.

Om man struntar i fundamenten och helt enkelt höjer räntan. Tänk dig också att de saker som befaras börjar hända. Värdet på tillgångar rasar, Banker svajar och företag börjar kollapsa. Hur brukar en riksbank reagera då? Jo man sänker räntan. Alltså skulle en höjning som orsakar problem omedelbart dras tillbaka och man trampar på gasen i tryckpressen.

Räntans nedgång är alltså en enkelriktad resa.

 

Begreppsförvirring

Många av de ord som är djupt inpräntade i folk betyder inte längre vad folk tror. Här är några exempel.

Lån

Det finns många typer av lån. Bostadslån, billån, sms lån, avbetalning, statsskuld, kreditkort etc.. Flera av dessa är dock inte lån i på det vis som man kan tro. Att ens tänka på dem som lån är en av grundorsakerna till att folk blir förvirrade eftersom de inte beter sig som lån.

Ta statsskulden till exempel. Ställ dig frågan om när statsskulden beräknas vara återbetald. När kommer den vara noll, 0, zip, zero? Hur är det med övriga västländer. När kommer deras statsskulder vara återbetalda. Vilka länder har noll i statsskuld?

Givetvis är svaret att statsskulden kommer aldrig vara noll för något västland. Även oljestater har statsskulder trots ofantliga tillgångar. Detta kan te sig ologiskt om man betraktar statsskulden som ett lån. Det bör istället betraktas som att staten HYR krediter. Samma sak gäller företagsobligationer och bostadslån.

Spara

Att samla på sig saker som kan vara bra att ha i framtiden burkar vara en bra ide. Vad kan då vara bättre att spara på än pengar? Man skulle kunna fylla upp en madrass med en massa sedlar. Det blir dock snabbt knöligt och obekvämt eftersom sedlar inte är tillverkade för att användas som stoppningsmaterial. Förr i tiden användes ädla metaller som främsta valuta och man samlade dessa i låsta kistor och senare kassaskåp. Detta klassiska sparande förekommer i stort sett inte alls längre. Numera sätter man som bekant in sina pengar på ett konto. Då kan man till och med se sina pengar växa. När man gör detta upphör man i praktiken att spara utan man blir en investerare.

Pengar

Att kalla våra pengar för pengar ger ett missvisande intryck. I praktiken kan vad som helst användas som pengar. Egypten har använt säd. Inkariket använde kakao. Det vanligaste har dock varit ädla metaller. Nu är krediter (skulder) totalt dominant som valuta i världen. Sverige har döpt sina krediter till kronor. Ordet pengar borde egentligen inte användas alls eftersom det i nästan alla fall handlar om krediter.

Skuldkvot

Fullständigt idiotisk siffra. Man mäter äpple mot päron. Alltså löpande intäkt mot fixerat värde. Den löpande kostnaden (som vore intressant) ignoreras.