Ett annat förslag i syfte att begränsa belåningen av bostäder är ett Skuldkvotstak. Principen bakom detta skulle vid en första anblick begränsa lånens storlek. En sidoeffekt av detta skulle också vara att man får ett tak för räntekostnaden någon kan dra på sig med en specifik lön.Det låter kanske spontat som en bra ide eftersom det både tvingar ned värdet på skulderna och kostnaden för dem.
Dock så missar man flera punkter.
- Storleken är egentligen ointressant. Det är kostnaden som är det väsentliga.
- Kostnaden för bostaden har en till komponent i avgift eller driftkostnad. Det är ganska absurt att man ska kunna låna lika mycket till en bostad med 10k i avgift som en med 100 kr.
- Räntan styr kostnaden för skulderna. Att kunna låna lika mycket när räntan är 10% eller 1% är inte logiskt.
- Detta kan resultera i ökad mängd blankolån. Eftersom bostaden i praktiken kan beslagtas även om man får problem med blankolån så blir bostaden indirekt pantsatt ändå.
En regel kommer även bli mycket svårt rent juridiskt. En sådan inskränkning i vad som kan pantsättas och i vilken grad blir mycket komplicerat. Att ställa en löpande inkomst mot ett värde utan att ta hänsyn till komponenterna som styr värdet är dömt till att sluta i katastrof.
Detta krav framförs ofta som ett nästa steg utifall att amorteringskravet inte hjälper. Amorteringskravet introduceras med 2 resp 1 procent. Om inte detta bromsar tillräckligt eller visar sig bromsa för mycket går det att justera nivån. Visserligen verkar justeringen i nuvarande form bli omständlig eftersom det ser ut som det kommer att kräva ett politiskt beslut. Det kommer nog/ bör släppas så FI kommer kunna justera nivån löpande.
virtualfinanceblog 