Att riksbanker världen över köper tillgångar och räntepapper i massiv skala har numera blivit vardagsmat. Dörren öppnades av USAs FED i samband med krisen i banksystemet 2007. När Lehman Brothers ställde in betalningarna fattades plötsligt enorma belopp i valutasystemet. Man kunde helt enkelt inte vänta på den normala kreditexpansionen. Denna nya metod för att utöka mängden krediter fick många att sätta i vrångstrupen när det gjordes. Marknaden gjorde ett kraftigt ryck. Men sedan hände inte så mycket mer. FED försökte igen med samma resultat. Slutgiltige införde de mindre men månadsvis löpande köp. Resultatet blev som man hoppades en mjukare mer långsiktig reaktion.
När nu dörren hade öppnats så har flera riksbanker börjat använda denna metod. Japans BJ är dem mest aggressiva fast fler följer efter. En ökning av köpen tex den nätta summan av Sveriges RB på 45 miljarder kr. Eller att någon ny riksbank börjar köpa tas numera emot med en gäspning.
Så frågan många ställer sig är om detta är bra eller dåligt. För att svara på det så behöver man analysera vinnarna och förlorarna på systemet.
Vinnarna
Den som äger en obligation vinner eftersom värdet på obligationen ökar när efterfrågan ökar. Dock så har obligationerna ett pris baserat på förväntningar i stödköp. Så stödköpen behöver vara större än beräknat för att öka priset. Denna vinnare är inte självklar utan en spekulativ position som kan gå åt båda hållen.
Staten som lånar är den stora vinnaren. När RB köper obligationer faller räntekostnaden för staten kraftigt. Eventuella räntekostnader staten betalar till RB kommer dessutom tillbaka som vinst i statens ägande av RB. Kostnaden för obligationer som ägs av RB är därför noll.
Övriga låntagare tjänar indirekt. När räntan på en typ av lån sjunker så flödar långivare över till andra typer av lån och räntan på dessa sjunker också.
Förlorarna.
Långivare är de stora förlorarna. Avkastning på riskfria fodringar sjunker.
De som har stora mängder svenska kronor förlorar när konan försvagas och inflationen stiger. Dock så är detta en spekulativ position. Invasionen skall vara 2%. Är den lägre än det så vinner denna grupp mer än beräknat på valuta politiken. Å andra sidan så har de egentligen inte pengar utan krediter/fodringar så denna grupp förlorar betydligt mer på att avkastningen sjunker.
Demografi
I vinnargruppen hittar vi givetvis staten och i förläggningen alla skattebetalare. Lägre kreditkostnader innebär att staten kan sänka skatter och investera i projekt som vore helt omöjliga med högre räntekostnader. På di.se fasar deras kolumnister ”att det till och med blir lönsamt att bygga en bro mellan Öland och Gotland” och ”Vansinniga idéer som höghastighetståg kan bli verkliga” Staten får plötsligt råd med saker som man tidigare bara kunde drömma om.
Alla med bostadslån och företag som lånar är den indirekta vinnaren.
Bland förlorarna finns företag som har mycket kapital. Ett exempel på sådant är Rikskuponger. Men de riktigt stora förlusterna görs av institutioner som har reglerade begränsningar i hur de får placera sitt kapital. Pensionsfonder och olika typer av statliga och bank buffertar förlorar sin inkomst. Eftersom staten också är vinnare i systemet så landar pensionsfonder som den största förloraren.
Förlorarna är givetvis även de privatpersoner som försöker spara pengar på ett sparkonto.
Om du tycker QE är bra eller dåligt avgörs antagligen på om du personligen tjänar på det. Eller kan du påstå att du anser att något borde förändras som innebär en förlust för dig?
Eftersom staten är den största vinnaren beror de övriga vinnarna också på hur den sänkta kreditkostnaden utnyttjas. Kompenseras den demografiska gruppen pensionärer för de sänkta inkomsterna?
virtualfinanceblog 