Migration

Ämnet migration drar ofta till sig personer som argumenterar utifrån något som liknar religion. Bevis är inte särskilt viktigt och de hittar på och vinklar brödsmulor till att verka vara stora berg. Allt till syftet att bevisa en förutfattad slutsats baserad på magkänsla. En intressant artikel på Dn har skapat en ekonomisk debatt i ämnet.  George Borjas har uppfriskande nog gjord vad som borde vara självklar. Han har pekat ut vinnare och förlorare.

Om summerar hans resultat så ökar BNP nationen tjänar som regel på migration. Migranterna blir stora vinnare. Förlorarna är lågavlönade som redan finns i landet. En bieffekt är att klyftorna ökar eftersom befolkningen växer kraftigt med den fattigaste gruppen. De nya fattiga svenskarna gör dock ett kvantum hopp från sin tidigare nivå.

Detta är ett exempel på när BNP inte är särskilt bra mått på framgång. Att fylla på med mer folk är ett enkelt sätt att öka BNP. En naturkatastrof ökar också BNP men ingen får det bättre för det. BNP/kapita rasar nämligen kraftigt vid invandring.

Anledningen till att vi begränsar invandringen är som bekant att det är för dyrt. Men vad är det egentligen som är bristvaran? Krediter trycks i praktiken ur tomma intet. Sverige skulle kunna producera både bostäder och mat till länder flera ggr fler än vår egen befolkning.

Förlorarna

Förlorarna enligt Borjas är den lågutbildade populationen i mottagarlandet. De flesta främlingsfientliga krafter försöker mobilisera olika grupper av bidragstagare genom att hävda att deras bidrag kommer att gå till invandrare istället. Samtidigt är de ofta högerorienterade och försöker pressa ned skatterna. Skatter och fördelningspolitik är givetvis mer komplicerad än så. Den som får stå för kostnaden är ett fördelningspolitiskt beslut. Man kan placera kostnaden hos vilken demografisk grupp man vill. Det behöver inte vara andra bidragstagare.

Lågutbildade drabbas enligt Borjas indirekt och det kan ha varit svårt för någon utsatt att sätta fingret på det. Stor del av invandringen är lågutbildad. Även om det kommer en del med högre utbildning så har invandrade grupper en mycket annorlunda demografisk fördelning. Detta skapar en hårdare konkurrens inom yrken för lågutbildade. Resultatet är att  lönerna pressas ner och arbetslösheten ökar i denna grupp.

Som höginkomsttagare är det självklart enkelt för mig att vara generös även om skatten ökar litegrann. Den smällen är mindre än den som upplevs av frysta löner och arbetslöshet. Mina kollegor från länder som Pakistan och Indien tjänar 40k+ och pressar inte ned lönerna i branschen nämnvärt.

I Sverige

Denna studie baserar sig dock på arbetsmarknaden i USA. I Sverige  tillåts i stort sett inte låglönejobb alls. Så antingen har man ett relativt välbetalt jobb eller inget alls. Konkurrens trycket sker dock även här. Även om effekten blir något annorlunda.

Även om facket tvingar upp lönerna för de som tjänar lägst så får vi ändå ett deflasivt tryck när lönerna tycks ner. Riksbanken svarar som vanligt med sänkt ränta.

När lönerna sjunker så följer inflationen efter. Det spelar ganska lite roll om jobbet exporteras till ett låglöneland, vi importerar låglönearbetare eller vi ersätter arbetaren med en maskin. Effekten på valutan är densamma.

Kostnad

Sedan är frågan om invandringen är en vinst som vissa hävdar. För att veta detta så behövs en individualiserad lönsamhetsprofil göras på alla invandrare för hela deras liv i Sverige. Numera är det förbjudet att föra statistik på den individnivå. Det gjordes en studie på äldre data som visar på en viss kostnad för asylinvandringen. Det handlar trotts allt om välgörenhet. En sak som är värt att notera är att den grupp som gör störst negativ post använder mycket bidrag och konkurrerar i liten utsträckningen på arbetsmarknaden.

Det finns också många invandrare som ger ett kraftigt positivt utslag. Invandrare från västländer etablerar sig som regel snabbt på arbetsmarknaden. Speciellt välutbildade personer i låg ålder ger ett dubbelt plus. Dels så slipper Sverige de extremt höga kostnaderna vi har i åldrarna 0-20. Även i Sverige har vi ett visst svinn på personer som totalt misslyckas och aldrig blir produktiva. Det finns också ett relativt stort intresse från förmögna personer i öst asiatiska länder. Dessa vill helt enkelt flytta sina familjer från de vanskötta diktaturer de bor för närvarande. För dem kan det vara rena drömmen att deras barn kan vistas i publik miljö utan livvakt.

Det är egentligen extremt korkat att låta dessa två grupper stå i samma kö. Det finns ingen rationell anledning till att personer som inte belastar Sverige skall hindras från att komma.

Ekonomins dränering

Det är nog ingen som har missat att bostadsmarknaden är en vital del i Sveriges och hela världens ekonomi. Alla behöver någonstans att bo och bostäderna ligger som säkerhet för ofantliga summor.

Vad betydligt färre har förstått är att bostadsmarknaden också effektivt förhindrar att det disponibla beloppet i ekonomin växer.Om den disponibla inkomsten plötsligt ökar i en ekonomi (oavsett anledning). Så kommer bostadsmarknaden dränera detta överflöd.

För att förstå hur detta fungerar så behöver man titta närmare på vad som styr en budgivning.

Den som betalar det högsta priset för en bostad får köpa den. Så långt är det ganska enkelt. Då borde det alltså vara personen som har mest pengar som blir vinnare i budgivningen. Fast så är det givetvis inte. Det är som vanligt kostnaden som styr. Värdet är som vanligt bara en kuriosa. Vad man egentligen tävlar om är vem som kan hantera störst kostnad. Även om en person med lägre kreditkostnad har en uppenbar fördel. Har man med sig en rejäl påse med sparat kapital så hjälper detta att sänka kreditkostnaden. Antagligen budar man dock mot någon annan i liknande ekonomisk position.

Detta system gör att populationen som grupp budar mot varandra och tävlar om vem som kan betala mest i ränta. Tittar man på gruppen som helhet spelar det ingen roll vem som vinner budet. Skulderna och räntekostnaderna kommer garanterat att öka. Ökar det disponibla kapitalet jämt i gruppen (som sker vid en sänkt ränta eller skattesänkning) så kommer skulderna och kostnaden öka i direkt proportion. Räntorna samlar ihop hela ökningen så att glädjen över skattesänkningen/löneökningen blir kortlivad.

Detta självreglerade system förhindra mycket effektivt att befolkningen bygger upp ett stort överflöd av fodringar. Givetvis kommer det finnas undantag på individnivå men mätt över populationen så blir effekten gigantisk.

Om detta är bra eller dåligt får var och avgöra själv. Vinnarna och förlorarna är rätt uppenbara. Dock behöver man vara medveten om att en förändring i en så vital komponent är riskabelt och kan få många oförutsedda effekter.

Hyresrätter

Systemet med hyresrätter i Sverige är som bekant inte optimalt. Den reglerade hyresmarknaden skapar ett stort glapp mellan kostnaden folk är villiga att acceptera för att få ett hyreskontrakt och intäkten som tillåts göras på lägenheter.Tanken med detta är att folk inte ska få chockhöjningar av hyran och kan tvingas att flytta.

Ägandet av en bostad delas i praktiken i två delar och dessas rättigheter och intresse ställs mig varandra.

Fastighetsägare.

Det bolag eller person som äger fastigheten vill kunna öka hyran. Dennes rättighet begränsar denna möjlighet kraftigt.

Besittningsrätten

Den boende i en hyresrätt har i princip en egendom genom besittningsrätten. Denna rätt har ett värde och man kan handla lagligt med den på en bytesmarknad. Det finns även som bekant en svart marknad eftersom handel med dessa som är förbjudna.Den svarta marknaden är antagligen rabatterad eftersom den innebär vissa risker men den ger ändå en vägledning om marknadspriset för denna egendom.

Köande

Det finns också en tredje grupp och de är personer som står i kö. Dessa äger ett könummer och en turordning i att bli tilldelad en besittningsrätt.

En förändring i regelverken kommer att förflytta köpkraft/värde och rättigheter mellan dessa parter. Det ska man vara medveten om innan man börjar förändra. Vill man verkligen flytta köpkraft från de boende till fastighetsägaren?

Nybygge

Denna regel gör tyvärr att lönsamheten för att bygga BRF är mycket bättre eftersom en BRF kan man sälja till marknadspris. Så ett företag bygger inga hyresrätter såvida skattemedel på något vis subventionerar verksamheten. Detta görs ofta genom att kommunal mark säls till underpris med klausulen att den som bygger måste bygga en viss del hyresrätter.

Sedan finns det kommunala bolag som bygger och driver hyreshus och struntar i att lönsamheten är sämre. Detta är också en form av indirekt subventionering av hyresrätter.

Vad göra?

De som bor i  en hyresrätt har en egendom och ett avtal om hur deras boendekostnad skall utvecklas. Att genom en regeländring flytta en stor del av deras rättigheter och köpkraft till en fastighetsägare är inte rimligt eller särskilt rättvist.

Att mer eller mindre skänka kommunal mark till privata byggbolag för att de ska bygga hyresrätter tycker jag som skattebetalare inte är en bra metod heller.

Det finns en metod att ta sig ur problemet med de låsta hyrorna och det är genom att ombilda till BRF. Rabatten man som köpare får när man köper en sådan lägenhet är i realitet värdet på besittningsrätten. Denna metod inskränker på rättigheterna för den som står i kö. Eftersom besittningsrätten de köar för försvinner.

Fast om samtliga pengar som fastighetsägaren tjänar på en försäljning investeras i nybygge återförs en del rättigheter till de som står i kö. Även om de bästa lägenheterna försvinner så lösgör detta pengar för att bygga betydligt fler hyresrätter.

Om bolaget som ombildar dessutom är ett kommunalt bolag tycker i alla fall jag att det blir lättare att svälja när dessa får kommunal mark till sitt nästa nybygge.

Initialt sätts ett marknadspris för de första som flyttar in. Denna hyra räknas upp enligt den gamla metoden som åter orsakar ett stort glapp om ca 50-70 år. När glappen är stort så ombildar man igen och bygger återigen nya lägenheter längre ut på billigare mark.

QE

Att riksbanker världen över köper tillgångar och räntepapper i massiv skala har numera blivit vardagsmat. Dörren öppnades av USAs FED i samband med krisen i banksystemet 2007. När Lehman Brothers ställde in betalningarna fattades plötsligt enorma belopp i valutasystemet. Man kunde helt enkelt inte vänta på den normala kreditexpansionen. Denna nya metod för att utöka mängden krediter fick många att sätta i vrångstrupen när det gjordes. Marknaden gjorde ett kraftigt ryck. Men sedan hände inte så mycket mer. FED försökte igen med samma resultat. Slutgiltige införde de mindre men månadsvis löpande köp. Resultatet blev som man hoppades en mjukare mer långsiktig reaktion.

När nu dörren hade öppnats så har flera riksbanker börjat använda denna metod. Japans BJ är dem mest aggressiva fast fler följer efter. En ökning av köpen tex den nätta summan av Sveriges RB på 45 miljarder kr. Eller att någon ny riksbank börjar köpa tas numera emot med en gäspning.

Så frågan många ställer sig är om detta är bra eller dåligt. För att svara på det så behöver man analysera vinnarna och förlorarna på systemet.

Vinnarna

Den som äger en obligation vinner eftersom värdet på obligationen ökar när efterfrågan ökar. Dock så har obligationerna ett pris baserat på förväntningar i stödköp. Så stödköpen behöver vara större än beräknat för att öka priset. Denna vinnare är inte självklar utan en spekulativ position som kan gå åt båda hållen.

Staten som lånar är den stora vinnaren. När RB köper obligationer faller räntekostnaden för staten kraftigt. Eventuella räntekostnader staten betalar till RB kommer dessutom tillbaka som vinst i statens ägande av RB. Kostnaden för obligationer som ägs av RB är därför noll.

Övriga låntagare tjänar indirekt. När räntan på en typ av lån sjunker så flödar långivare över till andra typer av lån och räntan på dessa sjunker också.

Förlorarna.

Långivare är de stora förlorarna. Avkastning på riskfria fodringar sjunker.

De som har stora mängder svenska kronor förlorar när konan försvagas och inflationen stiger. Dock så är detta en spekulativ position. Invasionen skall vara 2%. Är den lägre än det så vinner denna grupp mer än beräknat på valuta politiken. Å andra sidan så har de egentligen inte pengar utan krediter/fodringar så denna grupp förlorar betydligt mer på att avkastningen sjunker.

Demografi

I vinnargruppen hittar vi givetvis staten och i förläggningen alla skattebetalare. Lägre kreditkostnader innebär att staten kan sänka skatter och investera i projekt som vore helt omöjliga med högre räntekostnader. På di.se fasar deras kolumnister ”att det till och med blir lönsamt att bygga en bro mellan Öland och Gotland” och ”Vansinniga idéer som höghastighetståg kan bli verkliga” Staten får plötsligt råd med saker som man tidigare bara kunde drömma om.

Alla med bostadslån och företag som lånar är den indirekta vinnaren.

Bland förlorarna finns företag som har mycket kapital. Ett exempel på sådant är Rikskuponger. Men de riktigt stora förlusterna görs av institutioner som har reglerade begränsningar i hur de får placera sitt kapital. Pensionsfonder och olika typer av statliga och bank buffertar förlorar sin inkomst. Eftersom staten också är vinnare i systemet så landar pensionsfonder som den största förloraren.

Förlorarna är givetvis även de privatpersoner som försöker spara pengar på ett sparkonto.

Om du tycker QE är bra eller dåligt avgörs antagligen på om du personligen tjänar på det. Eller kan du påstå att du anser att något borde förändras som innebär en förlust för dig?

Eftersom staten är den största vinnaren beror de övriga vinnarna också på hur den sänkta kreditkostnaden utnyttjas. Kompenseras den demografiska gruppen pensionärer för de sänkta inkomsterna?

 

Skuldkvotstak

Ett annat förslag i syfte att begränsa belåningen av bostäder är ett Skuldkvotstak. Principen bakom detta skulle vid en första anblick begränsa lånens storlek. En sidoeffekt av detta skulle också vara att man får ett tak för räntekostnaden någon kan dra på sig med en specifik lön.Det låter kanske spontat som en bra ide eftersom det både tvingar ned värdet på skulderna och kostnaden för dem.

Dock så missar man flera punkter.

1. Storleken är egentligen ointressant. Det är kostnaden som är det väsentliga.
2. Kostnaden för bostaden har en till komponent i avgift eller driftkostnad. Det är ganska absurt att man ska kunna låna lika mycket till en bostad med 10k i avgift som en med 100 kr.
3. Räntan styr kostnaden för skulderna. Att kunna låna lika mycket när räntan är 10% eller 1% är inte logiskt.
4. Detta kan resultera i ökad mängd blankolån. Eftersom bostaden i praktiken kan beslagtas även om man får problem med blankolån så blir bostaden indirekt pantsatt ändå.

En regel kommer även bli mycket svårt rent juridiskt. En sådan inskränkning i vad som kan pantsättas och i vilken grad blir mycket komplicerat. Att ställa en löpande inkomst mot ett värde utan att ta hänsyn till komponenterna som styr värdet är dömt till att sluta i katastrof.

Detta krav framförs ofta som ett nästa steg utifall att amorteringskravet inte hjälper. Amorteringskravet introduceras med 2 resp 1 procent. Om inte detta bromsar tillräckligt eller visar sig bromsa för mycket går det att justera nivån. Visserligen verkar justeringen i nuvarande form bli omständlig eftersom det ser ut som det kommer att kräva ett politiskt beslut. Det kommer nog/ bör släppas så FI kommer kunna justera nivån löpande.

Begreppsförvirring

Många av de ord som är djupt inpräntade i folk betyder inte längre vad folk tror. Här är några exempel.

Lån

Det finns många typer av lån. Bostadslån, billån, sms lån, avbetalning, statsskuld, kreditkort etc.. Flera av dessa är dock inte lån i på det vis som man kan tro. Att ens tänka på dem som lån är en av grundorsakerna till att folk blir förvirrade eftersom de inte beter sig som lån.

Ta statsskulden till exempel. Ställ dig frågan om när statsskulden beräknas vara återbetald. När kommer den vara noll, 0, zip, zero? Hur är det med övriga västländer. När kommer deras statsskulder vara återbetalda. Vilka länder har noll i statsskuld?

Givetvis är svaret att statsskulden kommer aldrig vara noll för något västland. Även oljestater har statsskulder trots ofantliga tillgångar. Detta kan te sig ologiskt om man betraktar statsskulden som ett lån. Det bör istället betraktas som att staten HYR krediter. Samma sak gäller företagsobligationer och bostadslån.

Spara

Att samla på sig saker som kan vara bra att ha i framtiden burkar vara en bra ide. Vad kan då vara bättre att spara på än pengar? Man skulle kunna fylla upp en madrass med en massa sedlar. Det blir dock snabbt knöligt och obekvämt eftersom sedlar inte är tillverkade för att användas som stoppningsmaterial. Förr i tiden användes ädla metaller som främsta valuta och man samlade dessa i låsta kistor och senare kassaskåp. Detta klassiska sparande förekommer i stort sett inte alls längre. Numera sätter man som bekant in sina pengar på ett konto. Då kan man till och med se sina pengar växa. När man gör detta upphör man i praktiken att spara utan man blir en investerare.

Pengar

Att kalla våra pengar för pengar ger ett missvisande intryck. I praktiken kan vad som helst användas som pengar. Egypten har använt säd. Inkariket använde kakao. Det vanligaste har dock varit ädla metaller. Nu är krediter (skulder) totalt dominant som valuta i världen. Sverige har döpt sina krediter till kronor. Ordet pengar borde egentligen inte användas alls eftersom det i nästan alla fall handlar om krediter.

Skuldkvot

Fullständigt idiotisk siffra. Man mäter äpple mot päron. Alltså löpande intäkt mot fixerat värde. Den löpande kostnaden (som vore intressant) ignoreras.

Vinnare och förlorare.

Man skall vara medveten om att politik producerar inget. När det kommer till  finanspolitiska saker så skall den första frågan du ställer vara ”Vem vinner och vem förlorar”. Nästa fråga är om förlorarna har råd med denna smäll och om det är bra/välförtjänt att vinnarna får utökade resurser.

En varningsklocka är när vinnarna och förlorarna inte är uppenbara. Politiker pekar gärna ut vinnarna. Det är dock alltid någon vars ekonomiska utrymme minskar lika mycket som någon annan vinner. Glöm inte att det är ett nollsummespel. När någon lobbar för en förändring så följer de vanligtvis en enkel regel. ”Mer pengar till mig och mindre till någon annan”

Detta gäller även riksbankernas manipulerande av valutan. Någon vinner alltid och någon förlorar alltid. När en förändring sker så skall man inte släppa ögonen från bollen. Det är kostnad och köpkraft som alltid är det viktiga. Värde är bara något teoretiskt tills de likvideras. Sänks/höjs räntan förbättras någons köpkraft och någon annan förlorar köpkraft. Glöm inte att det är ett nollsummespel.

 

 

Kostnad och värde

Det absolut viktigaste att hålla ögonen på i ekonomi är kostnaden.

Att prata om värde är dock populärare eftersom siffrorna blir mycket större. Det skrivs stora rubriker om värden i tidningarna och siffrorna upplevs som astronomiska. När någon gör detta så är de själva helt utan susning eller försöker lura sin publik genom att vifta med en ofantlig siffra och utelämna kostnaden.

Värt att notera är att säljare av dyrare produkter som hemelektronik eller fordon snabbt försöker styra om diskussionen på löpande kostnad eftersom ett par hundra i månaden kan verka billigare än 10 lakan för en ny telefon. En säljare hoppar givetvis över det faktum att man 3 år senare kommer betala ett par hundra i månaden för en 3 år gammal telefon. Olika bindningstid och övriga kostnader gör det svårt att jämföra olika priser. Man behöver ett system för att räkna ihop allt för alla olika saker och bryta ned dem till ett enhetligt format.

Kreditkostnad

Ett sätt få en tydligare överblick på hur konsumtion, investeringar och lån påverkar dig personligen är att bryta ned allt till kreditkostnad per månad. Detta är ett lämpligt format eftersom de flesta även har inkomster per månad.

Kreditkostnaden är olika beroende på vem du är. För att hitta din kreditkostnad så behöver du kontrollera vad du betalar i ränta på dina lån. Har du inga lån så är det räntan du får på ditt sparkonto. Logiken bakom detta är att istället för att köpa en tex ny telefon för 10k så skulle du amorterat ditt bostadslån alternativt satt in pengarna på ett sparkonto. Olika typer av lån och konton har olika effekt på din löpande ekonomi. Man stävar givetvis mot lägsta möjliga ränta och högsta möjliga avkastning. Avkastning är dock lite lurigare att räkna på eftersom det involverar risk.

Så räntan på 10k utslaget per månaden är vad telefonen kommer att kosta. Allt du äger eller köper kan få en kostnad och du kan räkna du den ekonomiska belastningen genom denna modell. Från ett litet tuggummit till ett stort hus. Saker med löpande kostnad som busskort, hyra, försäkring etc kan summeras omedelbar och räknas ihop med belastningen av tillgångar med ett statiskt värde tex smycken.

Köper man något enligt ett komplicerat upplägg som är vanligt med mobiltelefoner. Där ska man kanske lägga upp lite pengar för telefonen, Teckna abonnemang och får en startavgift. Abonnemanget kan vara på ett antal år.  Då lägger man ihop alla kostnader för hela perioden sedan räknar du denna summa mot din kreditkostnad. Då får du en siffra som du kan jämföra med en alternativ produkt med ett helt annat ekonomiskt upplägg.

Fastigheter

Tillämpar man denna model på större saker som bostäder blir rusningen på bostadsmarknaden helt logisk. I nyheterna skrivs det ofta om att priserna på bostäder har ökat. Summorna upplevs som hissnande. Plötsligt upplevs den hissnande siffran de skrev för 2 år sedan vara resonabel.

Värdet är dock i de flesta fall fullständigt irrelevant. Frågan är om kostnaden har ökat. Om vi tar ett exempel. Du kunde i början av 90 talet köpa ett hus för 500K samma hus kan idag kosta hissnande 10M.

Räntan för 500K var dock så mycket som 13% Det ger en kreditkostnad på 6250 kr per månad. Omräknat med inflationen så blir det  drygt 8200 per månad.

Mitt personliga bolån ramlade nyligen lite under 1%. Så 10M ger en månadskostnad på 8333.

Som ni kan se så är förändringen i kostnad mycket liten.

En vanlig reaktion är ”Vad händer om räntan går upp”. Jag återkommer till det i en annan artikel.